Mýkja

Fornnordisk Ordbok - mýkja

Betydelsen av det fornnordiska ordet "mýkja"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

Fornnordiskt ord mýkja kan betyda:mýkja

mýkja
ð, older form mýkva, FmS. x. 331, MS. 623. 32, Ó. H. 242; [mjúkr]:—to smooth, soften, Stj. 124, FmS. x. 288 (mýkþi); m. sik, to soften oneself, i. 97; m. hug e-s, Mar., Al. 5.
mýkja
II. reflex. to be softened; mýkjask í orðum, FmS. ix. 446, BS. ii. 185; mýkjask til e-s, Mork. 25; jarl tók henni heldr seint í fyrstu en mýktisk ræðan svá sem á leið, Orkn. 304; heldr þótti mér mýkjask skaplyndi hans áðr létti, Eg. 418:—recipr., mýkjumk vér til um rúmin, Eg. 759.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛘᚢᚴᛁᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Förkortningar som används:

l.
line.
m.
masculine.
S.
Saga.
n.
neuter.
pr.
proper, properly.
recipr.
reciprocally.
reflex.
retlexive.

Verk & författare citerade:

Al.
Alexanders Saga. (G. I.)
Fms.
Fornmanna Sögur. (E. I.)
Mar.
Maríu Saga. (F. III.)
Ó. H.
Ólafs Saga Helga. (E. I.)
Stj.
Stjórn. (F. I.)
Bs.
Biskupa Sögur. (D. III.)
Eg.
Egils Saga. (D. II.)
Mork.
Morkinskinna. (E. I.)
Orkn.
Orkneyinga Saga. (E. II.)
➞ Se alla verk som citeras i ordboken

Back