Ör-endr

Fornnordisk Ordbok - ör-endr

Betydelsen av det fornnordiska ordet "ör-endr" (eller ǫr-endr)

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

ör-endr (ǫr-endr)
also spelt eyrendr, erendr, adj. = Lat. exanimis, ‘out of breath’ i. e. dead, having breathed one’s last; hón hné í fang bonda sínum ok var þá eyrend. Ísl. ii. 275; steypir honum örendum til jarðar, Al. 38; þrælar konungs vildu draga klæði af Sigurði, var hann eigi eyrindr, Fms. vii. 298; Þorleifr var eigi eyrendr, Fb. i. 414; drepa hann, ok var hann erendr er þeir Hlenni kómu, Glúm. 370; feilr konungrinn þegar á jörð niðr örendr, Fms. xi. 64; fann þá báða örenda, Landn. 235; örendr af sárum, 287; kómu þá upp hjá honum menninir flestir allir örendir, Bs. i. 355; vóiu þeir þá fallnir en ekki erendir, Fbr. 6l, 62 new Ed.

Ortografi: Cleasby & Vigfussons bok använde bokstaven ö för att representera den ursprungliga fornnordiska vokalen ǫ. Därför kan ör-endr vara mer korrekt skrivet som ǫr-endr.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚢᚱ-ᛁᚾᛏᚱ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Förkortningar som används:

adj.
adjective.
i. e.
id est.
l.
line.
Lat.
Latin.
m.
masculine.
n.
neuter.

Verk & författare citerade:

Al.
Alexanders Saga. (G. I.)
Bs.
Biskupa Sögur. (D. III.)
Fb.
Flateyjar-bók (E. I.)
Fbr.
Fóstbræðra Saga. (D. II.)
Fms.
Fornmanna Sögur. (E. I.)
Glúm.
Víga-Glúms Saga. (D. II.)
Landn.
Landnáma. (D. I.)
➞ Se alla verk som citeras i ordboken

Back