Skjalla
Fornnordisk Ordbok - skjalla
Betydelsen av det fornnordiska ordet "skjalla"
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- skjalla
- skellr, skall, skullu, skylli, skollinn; an infin. skella is used in mod. writings, but hardly occurs in old writers (except Ob. l. c.); the older form skjalla is analogous to skjaálfa, hjálpa, bjarga, q. v.:—to clash, clatter, hann lætr skjalla honum höggit, Fms. xi. 149; láta hamarinn skjalla honum, Edda i. 168 (skella, Ob. l. c.); láta hnefa skjalla, Hd.; en á hælum hringar skullu, clattered, Hým. 34; áin skall þegar á brjóst honum, Grett. 140; hnefar Þórs skullu út á borðinu, Edda 36; enda skellr þar nú láss fyrir búrin Reykdæla, Sturl. ii. 53; hurðin skall í lás, the door slammed to: skella á, to burst out on, break out, of a gale, storm; veðr, hríð, stormr skall á; skall nú bardagi á þeim, burst upon them, Fms. xi. 23: impers., skall þar e-m, there was one struck, iii. 188: metaph., hjörtu skullu, were stricken with fear, Fms. vi. 39 (in a verse).
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛋᚴᛁᛅᛚᛚᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Liknande poster:
Förkortningar som används:
- impers.
- impersonal.
- infin.
- infinitive.
- l.
- line.
- l. c.
- loco citato.
- m.
- masculine.
- metaph.
- metaphorical, metaphorically.
- mod.
- modern.
- n.
- neuter.
- pers.
- person.
- q. v.
- quod vide.
- v.
- vide.
Verk & författare citerade:
- Edda
- Edda. (C. I.)
- Fms.
- Fornmanna Sögur. (E. I.)
- Grett.
- Grettis Saga. (D. II.)
- Hd.
- Hús-drápa. (A. I.)
- Hým.
- Hýmis-kviða. (A. I.)
- Ob.
- Orms-bók. (C. I.)
- Sturl.
- Sturlunga Saga. (D. I.)