Ær

Fornnordisk Ordbok - ær

Betydelsen av det fornnordiska ordet "ær"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

ær
f., gen. ær, dat. and acc. á; pl. ær, gen. á, dat. ám; with the article, ærin, ánni, ána, ærnar, ánna, ánum: older forms with changed vowel occur in ancient vellums, ́, ́na, ́nni, BS. i. 334. ll. 2, 12, 13; dat. ́um, Grág. ii. 305: [A. S. eowe; Engl. ewe; Lat. ovis; Gr. ὀίς]:—a ewe; ein ær, ærin, Grett. 137, BS. i. 330, 334; ær ok lamb, n. G. l. i. 59; sá er ́na á, Grág. i. 417, 418; á (acc.) blœsma, 427; lömb undan um, Grág. l. c.; ef dilk-ær eru, ii. 304; ef þeir selja ær til osts, 309, FmS. xi. 149; kýr ok ær, Nj. 236; höfðu ærnar gengit í brott, Fbr. 49; cp. á-sauðr, á-högg, á-bristir.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛅᚱ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Förkortningar som används:

acc.
accusative.
A. S.
Anglo-Saxon.
cp.
compare.
dat.
dative.
Engl.
English.
f.
feminine.
gen.
genitive.
gl.
glossary.
Gr.
Greek.
l.
line.
L.
Linnæus.
Lat.
Latin.
l. c.
loco citato.
n.
neuter.
pl.
plural.
S.
Saga.

Verk & författare citerade:

Bs.
Biskupa Sögur. (D. III.)
Fbr.
Fóstbræðra Saga. (D. II.)
Fms.
Fornmanna Sögur. (E. I.)
Grág.
Grágás. (B. I.)
Grett.
Grettis Saga. (D. II.)
N. G. L.
Norges Gamle Love. (B. II.)
Nj.
Njála. (D. II.)
➞ Se alla verk som citeras i ordboken

Back