Dólgr

Fornnordisk Ordbok - dólgr

Betydelsen av det fornnordiska ordet "dólgr"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

dólgr
(dolgr), m. [Ulf. renders χρεωφειλέτης, Luke vii. 41, by dulgisskula; and δανειστής, id., by dulgahaitja]:—a fiend; dauðir dólgar, ghosts, Hkv. 2. 49—verða öflgari allir á nóttum dauðir dólgar mær, en um daga ljósa—used synonymous to ‘devil,’ djöfull, Fms. iii. 200, vi. 143, x. 172 (of a giant); þar sat dólgr í hásæti, mikill ok illiligr (of witches), Fas. ii. 184; svartir dólgar, Karl. 525; sögðu at sá d. væri kominn í bygðina er þeim þætti eigi dæll viðfangs, Grett. 127; söku-dólgr, a criminal; vide dylgja.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛏᚢᛚᚴᚱ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Förkortningar som används:

f.
feminine.
id.
idem, referring to the passage quoted or to the translation
l.
line.
m.
masculine.
Ulf.
Ulfilas.
v.
vide.

Verk & författare citerade:

Fas.
Fornaldar Sögur. (C. II.)
Fms.
Fornmanna Sögur. (E. I.)
Grett.
Grettis Saga. (D. II.)
Hkv.
Helga-kviða Hundingsbana. (A. II.)
Karl.
Karla-magnús Saga. (G. I.)
➞ Se alla verk som citeras i ordboken

Back