DRENGR

Fornnordisk ordboksanteckning

DRENGR

Fornnordisk ordboksanteckning

Definitioner

1 DRENGR

m., pl. ir, gen. drengs, pl. drengir, on Runic stones drengjar; this is a most curious word, and exclusively Scandinavian; it occurs in the A. S. poem Byrnoth, but is there undoubtedly borrowed from the Danes, as this poem is not very old.

2 DRENGR

1. the earliest form was probably drangr, q. v., a rock or pillar, which sense still remains in Edda (Gl.) and in the compds ás-drengr, stýris-drengr, cp. Ivar Aasen; it also remains in the verb drengja.

3 DRENGR

2. it then metaphorically came to denote a young unmarried man, a bachelor, A. S. hagestald, N. H. G. hagestolz; drengir heita ungir menn ok búlausir, Edda 107; ungr d., a youth, 623. 22, Post. 656 C. 32, Edda 35; drengr, a youth, Stj. 409; hverrar ættar ertú d., 465; (hence the mod. Dan. sense of a boy); far-d., a sailor.

4 DRENGR

3. hence came the usual sense, a bold, valiant, worthy man, and in this sense it is most freq. in all periods of the language. Drengr is a standing word in the Swed. and Dan. Runic monuments, góðr drengr, drengr harða góðr, denoting a good, brave, gallant man, a bold and gentle heart; lagði þá hverr fram sitt skip sem d. var ok skap hafði til, Fms. vi. 315; drengir heita vaskir menn ok batnandi, Edda 107; hraustr d., a gallant d., Ld. 50; d. fullr, a bluff, out-spoken man, Ísl. ii. 363; göfuligr d., Bær. 12; d. góðr, noble-minded; auðigr at fé ok d. góðr, Fms. vi. 356; hann var enn bezti d. ok hófsmaðr um allt, Ld. loo; drengr góðr ok öriggr í öllu, Nj. 30; ekki þyki mér þú sterkr, en drengr ertú góðr, thou art not strong, but thou art a good fellow, Lv. 109; drengs dáð, a ‘derring do,’ the deed of a drengr, Fbr. 90 (in a verse): also used of a lady, kvennskörungr mikill ok d. góðr ok nokkut skaphörð, Nj. 30 (of Bergthora); allra kvenna grimmust ok skaphörðust ok (but) d. góðr þar sem vel skyldi vera, 147 (of Hildigunna): the phrases, lítill d., a small dreng, or d. at verri, denoting a disgraced man, Nj. 68; at kalla þik ekki at verra dreng, to call thee a dreng none the less for that, Ld. 42; drengir en eigi dáðleysingjar, ‘drengs’ and no lubbers, Sturl. iii. 135; drengr and níðingr are opposed, N. G. L. ii. 420: at Hallgerðr yrði þeim mestr drengr, greatest helper, prop, Nj. 76; at þú mættir drengrinn af verða sem beztr, that thou couldst get the greatest credit from it, Gísl. 48: the phrase, hafa dreng í serk, to have a man (i. e. a stout, bold heart) in one’s sark, in one’s breast, Fms. ix. 381: in addressing, góðr d., my dear fellow, Eg. 407: cp. ‘et quod ipsi in posterurn vocarentur Drenges,’ Du Cange (in a letter of William the Conqueror).

5 DRENGR

COMPDS: drengjamóðir, drengjaval, drengsaðal, drengsbót, drengsbragð.

Runskrift

ᛏᚱᛁᚾᚴᚱ

Möjlig runskrift i yngre futhark

Använda förkortningar

Vanliga förkortningar

A. S.
Anglo-Saxon.
ch
chapter.
cp
compare.
cp.
compare.
Dan
Danish.
Dan.
Danish.
freq
frequent, frequently.
freq.
frequent, frequently.
gen.
genitive.
i. e.
id est.
l.
Linnæus.
m.
masculine.
mod
modern.
mod.
modern.
n.
neuter.
N. H. G.
New High German.
opp
opposed to.
p.
page.
pl.
plural.
prob
probable, probably.
prop
properly.
q. v.
quod vide.
Runic
Runic.
S.
South, Southern.
sing
singular.
Swed
Swedish.
Swed.
Swedish.
v.
vide, verb.

Verk & Författare

Bær.
Bærings Saga. (G. II.)
Edda
Edda. (C. I.)
Eg.
Egils Saga. (D. II.)
Fbr.
Fóstbræðra Saga. (D. II.)
Fms.
Fornmanna Sögur. (E. I.)
Gísl.
Gísla Saga. (D. II.)
Ivar Aasen
Ivar Aasen’s Dictionary, 1850.
Ld.
Laxdæla Saga. (D. II.)
Lv.
Ljósvetninga Saga. (D. II.)
N. G. L.
Norges Gamle Love. (B. II.)
Nj.
Njála. (D. II.)
Post.
Postula Sögur. (F. III.)
Stj.
Stjórn. (F. I.)
Sturl.
Sturlunga Saga. (D. I.)

Om

Fornnordisk Ordbok-projektet syftar till att tillhandahålla en omfattande och sökbar ordbok baserad på det legendariska verket av Cleasby-Vigfusson.

Inkluderar förkortningar, verk och författare, samt autentiska runinskrifter.

Support

Snabblänkar

Upphovsrätt © 2025 Fornnordisk Ordbok
"Fornjóts synir eru á landi komnir"