Geifla
Fornnordisk Ordbok - geifla
Betydelsen av det fornnordiska ordet "geifla"
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- geifla
- að, [cp. A. S. geaflas = grinders], to mumble with the lips; gömlum kennu vér nú Goðanum at g. á saltinu, see how we teach the old Godi to mumble the salt, BS. i. 25;—it was usual to put salt into the mouth of neophytes when baptized as a symbol of the words (Matth. v. 13) ‘ye are the salt of the earth,’ vide Bingham’s Origg. iv. 39:—metaph. to mutter, þótt þú geiflir slíkt, Grett. 116 (MS.):—geifla sig, to make a wry mouth as if about to cry.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚴᛁᛁᚠᛚᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Förkortningar som används:
- A. S.
- Anglo-Saxon.
- cp.
- compare.
- metaph.
- metaphorical, metaphorically.
- S.
- Saga.
- v.
- vide.
Verk & författare citerade:
- Bs.
- Biskupa Sögur. (D. III.)
- Grett.
- Grettis Saga. (D. II.)