Geifla

Fornnordisk Ordbok - geifla

Betydelsen av det fornnordiska ordet "geifla"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

geifla
að, [cp. A. S. geaflas = grinders], to mumble with the lips; gömlum kennu vér nú Goðanum at g. á saltinu, see how we teach the old Godi to mumble the salt, BS. i. 25;—it was usual to put salt into the mouth of neophytes when baptized as a symbol of the words (Matth. v. 13) ‘ye are the salt of the earth,’ vide Bingham’s Origg. iv. 39:—metaph. to mutter, þótt þú geiflir slíkt, Grett. 116 (MS.):—geifla sig, to make a wry mouth as if about to cry.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚴᛁᛁᚠᛚᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Förkortningar som används:

A. S.
Anglo-Saxon.
cp.
compare.
metaph.
metaphorical, metaphorically.
S.
Saga.
v.
vide.

Verk & författare citerade:

Bs.
Biskupa Sögur. (D. III.)
Grett.
Grettis Saga. (D. II.)
➞ Se alla verk som citeras i ordboken

Back