Harma
Fornnordisk Ordbok - harma
Betydelsen av det fornnordiska ordet "harma"
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- harma
- að, to bewail, with acc., Nj. 20, Fms. i. 47, ii. 229, Hom. 20, Bs. i. 105, passim; h. sik, to wail, Fms. iii. 8: impers., e-m harmar, it vexes one, one is vexed, Blas. 41, Háv. 44.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚼᛅᚱᛘᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Förkortningar som används:
- acc.
- accusative.
- impers.
- impersonal.
- m.
- masculine.
- pers.
- person.
- v.
- vide.
Verk & författare citerade:
- Blas.
- Blasius Saga. (F. III.)
- Bs.
- Biskupa Sögur. (D. III.)
- Fms.
- Fornmanna Sögur. (E. I.)
- Háv.
- Hávarðar Saga. (D. II.)
- Hom.
- Homiliu-bók. (F. II.)
- Nj.
- Njála. (D. II.)