Kæla
Fornnordisk Ordbok - kæla
Betydelsen av det fornnordiska ordet "kæla"
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- kæla
- (i. e. kœla), d, [causal from kala, kól; Germ. kühlen]:—to cool, Edda 7, Þiðr. 95, Barl. 132; lét jarl bera vatn í ok kæla grjótið, Orkn. 352; hann hafði kælt á sér marga hluti, Stj. 156; at hann kæli mína tungu, id.; at hann drepi hinu minnsta síns fingrs í vatn ok kæli tungu mína, Luke xvi. 24: part. kældr = kaldr, vóru þar þá mjök kæld híbýli, Sturl. ii. 109.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚴᛅᛚᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Förkortningar som används:
- Germ.
- German.
- id.
- idem, referring to the passage quoted or to the translation
- i. e.
- id est.
- l.
- line.
- m.
- masculine.
- n.
- neuter.
- part.
- participle.
Verk & författare citerade:
- Barl.
- Barlaams Saga. (F. III.)
- Edda
- Edda. (C. I.)
- Orkn.
- Orkneyinga Saga. (E. II.)
- Stj.
- Stjórn. (F. I.)
- Sturl.
- Sturlunga Saga. (D. I.)
- Þiðr.
- Þiðreks Saga. (G. I.)