Rauf

Fornnordisk Ordbok - rauf

Betydelsen av det fornnordiska ordet "rauf"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

Fornnordiskt ord rauf kan betyda:rauf

rauf
f., pl. raufar, [raufa I, rjúfa], a rift, hole; þat er heilund, er rauf er á hausi til heila, Grág. ii. 11; rauf var á belgnum, Ld. 156; þeir lustu á rauf á hellunni, Edda 40; Flosi hugði at handklæðinu ok var þat raufar einar, Nj. 176; rauf á selgeiranum, Fms. vii. 202; þeir brutu þar á raufar, Eg. 125; bora sex raufar á, n. G. l. i. 172, Ó. H. 108; raufar himins, the sluices of heaven, 655 ix. B, (himin-raufar, Gen. vii. 11); bak-rauf, got-rauf, q. v.
rauf
COMPDS: raufarsteinn, raufartrefjur.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚱᛅᚢᚠ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Liknande poster:

Förkortningar som används:

f.
feminine.
l.
line.
L.
Linnæus.
n.
neuter.
pl.
plural.
q. v.
quod vide.
v.
vide.

Verk & författare citerade:

Edda
Edda. (C. I.)
Eg.
Egils Saga. (D. II.)
Fms.
Fornmanna Sögur. (E. I.)
Grág.
Grágás. (B. I.)
Ld.
Laxdæla Saga. (D. II.)
N. G. L.
Norges Gamle Love. (B. II.)
Nj.
Njála. (D. II.)
Ó. H.
Ólafs Saga Helga. (E. I.)
➞ Se alla verk som citeras i ordboken

Back