Seiða
Fornnordisk Ordbok - seiða
Betydelsen av det fornnordiska ordet "seiða"
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- seiða
- d, [answering to síða, q. v.], to enchant by a spell; seiða seið, to work a spell. Gísl. 31; Gunnhildr lét þat seiða, at Egill skyldi aldri ró bíða. Eg. 403: s. til e-s, seiddi hón til þess í hallæri, at hvert sund var fullt af síld, Landn. 147; hann hefir látið s. til, at honum skal ekki vápn at bana verða nema hann, Nj. 44.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛋᛁᛁᚦᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Förkortningar som används:
- l.
- line.
- n.
- neuter.
- q. v.
- quod vide.
- v.
- vide.
Verk & författare citerade:
- Eg.
- Egils Saga. (D. II.)
- Gísl.
- Gísla Saga. (D. II.)
- Landn.
- Landnáma. (D. I.)
- Nj.
- Njála. (D. II.)