Snor

Fornnordisk Ordbok - snor

Betydelsen av det fornnordiska ordet "snor"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

snor: or snör, f. [A. S. snoru; O. H. G. snuor; Germ. schnur; Lat. nurus]:—a daughter-in-law; snor heitir sonar-kván, Edda 109; snor né dóttir, Gh. 18 (Bugge); snr, Rm. 23 (Bugge), Edda ii. 491; frá Noemi ok snorum hennar tveim … hvártveggi snr hennar, … snr sína Orpham, … af þinni snr, Stj. 420, 421, 426.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛋᚾᚢᚱ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Förkortningar som används:

A. S.: Anglo-Saxon.

f.: feminine.

Germ.: German.

Lat.: Latin.

m.: masculine.

O. H. G.: Old High German.

S.: Saga.

Verk & författare citerade:

Edda: Edda. (C. I.)

Gh.: Guðrúnar-hefna. (A. II.)

Rm.: Rígsmál. (A. II.)

Stj.: Stjórn. (F. I.)

➞ Se alla verk som citeras i ordboken

↑