Svimra
Fornnordisk Ordbok - svimra
Betydelsen av det fornnordiska ordet "svimra"
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- svimra
- að, to be giddy, stunned by a blow; impers., Rögnvald svimraði við, Bs. i. 624; Clitum svimraði með höggit, Al. 78; svú at hann (acc.) svimrar, Glúm. 356.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛋᚢᛁᛘᚱᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Förkortningar som används:
- acc.
- accusative.
- impers.
- impersonal.
- l.
- line.
- m.
- masculine.
- pers.
- person.
Verk & författare citerade:
- Al.
- Alexanders Saga. (G. I.)
- Bs.
- Biskupa Sögur. (D. III.)
- Glúm.
- Víga-Glúms Saga. (D. II.)