1 KLEKJA
pres. klek, pret. klakði, part. klakinn, klaktr, [Ulf. niu-klahs = νήπιος; Dan. klække; Swed. kläcka]:—to hatch; klekja út, to hatch out; klekr þau út, Stj. 78; ungar út klaktir, id.; sem hann liggr á eggjunum ok hann skal út klekja, id.; hæna klakði dreka, Al. 160.