1 spranga
að, to walk sprightly, Úlf. 11. 50; spratt hann upp frá spaðs rétt og sprangaði út á húsgang, Stef. Ól.; þá skal bera til sýnis þat klókasta smáþing sem hvers hjákona hefir sprangat, Thom. 301.
2 spranga
2. to braid lace; part., sprangaðr dúkr, laced, Ám. 46, Vm. 21; dúkr sprangaðr ok annarr glitaðr, 40; altaris-dúkr sprangaðr, 52; lectara-dúkr s., 119, D. N.