Banna

Fornnordisk Ordbok - banna

Betydelsen av det fornnordiska ordet "banna"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

Fornnordiskt ord banna kan betyda:banna

banna
að, [A. S. bannan = jubere; Germ. bannen; mid. Lat. bannire], to forbid, hinder, prohibit (freq.); b. e-m e-t, or with infin., FmS. i. 254, Nj. 157, Ld. 256, Orkn. 4; b. fiskiför, Grág. ii. 350, n. G. L. i. 117.
banna
2. to curse, [Scot. ban], with dat., Stj. 37: with acc., Hom. 31, Stj. 199, Post. 656 A, ii. 12: reflex., bannast um, to swear, SturL. ii. 126, FmS. viii. 174.
banna
3. = banda, to stop, drive back; hann sá tröll við ána, þat b. honum, ok vildi taka hann, FaS. ii. 124.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛒᛅᚾᚾᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Förkortningar som används:

A. S.
Anglo-Saxon.
freq.
frequent, frequently.
Germ.
German.
id.
idem, referring to the passage quoted or to the translation
infin.
infinitive.
L.
Linnæus.
Lat.
Latin.
m.
masculine.
mid. Lat.
middle Latin.
n.
neuter.
S.
Saga.
acc.
accusative.
dat.
dative.
l.
line.
reflex.
retlexive.
Scot.
Scottish.

Verk & författare citerade:

Fms.
Fornmanna Sögur. (E. I.)
Grág.
Grágás. (B. I.)
Ld.
Laxdæla Saga. (D. II.)
N. G. L.
Norges Gamle Love. (B. II.)
Nj.
Njála. (D. II.)
Orkn.
Orkneyinga Saga. (E. II.)
Hom.
Homiliu-bók. (F. II.)
Post.
Postula Sögur. (F. III.)
Stj.
Stjórn. (F. I.)
Sturl.
Sturlunga Saga. (D. I.)
Fas.
Fornaldar Sögur. (C. II.)
➞ Se alla verk som citeras i ordboken

Back