Furða

Fornnordisk Ordbok - furða

Betydelsen av det fornnordiska ordet "furða"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

Fornnordiskt ord furða kan betyda:furða

furða
u, f. a spectre, ominous appearance; víst man þetta f. þín vera, Ísl. ii. 351, Eb. 262; góðs furða (góð f.), a good omen, Fs. 172, Fms. viii. 91; ílls f., a bad omen, Sturl. iii. 59, Ísl. ii. 10.
furða
2. metaph. a strange, wonderful thing; nú er furða mikil um Egil, Eg. 345; ekki er þetta f. nein, … at þat væri nein f., ‘tis nothing strange, Ísl. ii. 337; þótti öllum mönnum er sá, mikil furða, Fms. vi. 183; orrosta svá hörð at f. var at, x. 359; mesta f., Sks. 207, Fas. i. 260, Ó. H. 115, Gísl. 71: in COMPDS furðu-, wonderfully, very; furðu-djarfr, adj. very insolent, Fms. i. 3; furðu-góðr, adj. very good, Ó. H. 115; furðu-hár, adj. exceeding high; furðu-heimskr, adj. very foolish, Eg. 218; furðu-sterkr, adj. very stark or strong, Edda; furðu-vel, adv. wonderfully well, Nj. 230: freq. in mod. usage in this sense, but obsolete in the former sense. A local name, Furðu-strandir, f. pl. Wonder-shore, the ancient name of Labrador. A. A. furðu-verk, n. pl. wonderful works, miracles.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚠᚢᚱᚦᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Liknande poster:

Förkortningar som används:

f.
feminine.
l.
line.
adj.
adjective.
adv.
adverb.
freq.
frequent, frequently.
metaph.
metaphorical, metaphorically.
mod.
modern.
n.
neuter.
pl.
plural.
v.
vide.

Verk & författare citerade:

Eb.
Eyrbyggja Saga. (D. II.)
Fms.
Fornmanna Sögur. (E. I.)
Fs.
Forn-sögur. (D. II.)
Sturl.
Sturlunga Saga. (D. I.)
A. A.
Antiquitates Americanae. (E. II.)
Edda
Edda. (C. I.)
Eg.
Egils Saga. (D. II.)
Fas.
Fornaldar Sögur. (C. II.)
Gísl.
Gísla Saga. (D. II.)
Nj.
Njála. (D. II.)
Ó. H.
Ólafs Saga Helga. (E. I.)
Sks.
Konungs Skugg-sjá. (H. II.)
➞ Se alla verk som citeras i ordboken

Back