Höss
Fornnordisk Ordbok - höss
Betydelsen av det fornnordiska ordet "höss" (eller hǫss)
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- höss (hǫss)
- adj., acc. hösvan, with a characteristic v; [A. S. hasu, gen. hasweg and haswig; Engl. hazy; Lat. caesius]:—gray, of a wolf; úlfr enn hösvi, Em. 6; hösvan serk hrísgrisnis, a gray wolf’s coat, Hl., Edda 86; höss örn, a gray eagle, FmS. vi. 159 (in a verse); and höss sverð, a dusky sword blade (or = hvöss?), Lex. Poët.: in pr. names, Hös-kollr, in common pronunciation Höskuldr, the gray Coll; the old form is freq. presented in good MSS., e. g. Arna-Magn. 468, as also in the old ditty, trautt man ek trúa þér | troll kvað Höskollr, Sturl. ii. 136; but that even in the 13th century the name was pronounced as at the present day is shewn by the pun in the words Höskuld and haustskuld, Sturl. iii. 216. The word is quite obsolete, and does not occur elsewhere in prose.
Ortografi: Cleasby & Vigfussons bok använde bokstaven ö för att representera den ursprungliga fornnordiska vokalen ǫ. Därför kan höss vara mer korrekt skrivet som hǫss.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚼᚢᛋᛋ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Förkortningar som används:
- acc.
- accusative.
- adj.
- adjective.
- A. S.
- Anglo-Saxon.
- e. g.
- exempli gratia.
- Engl.
- English.
- freq.
- frequent, frequently.
- gen.
- genitive.
- gl.
- glossary.
- l.
- line.
- Lat.
- Latin.
- m.
- masculine.
- n.
- neuter.
- pr.
- proper, properly.
- S.
- Saga.
Verk & författare citerade:
- Arna-Magn.
- Arna-Magnacanus.
- Edda
- Edda. (C. I.)
- Em.
- Eiríks-mál. (A. III.)
- Fms.
- Fornmanna Sögur. (E. I.)
- Lex. Poët.
- Lexicon Poëticum by Sveinbjörn Egilsson, 1860.
- Magn.
- Magnús Saga jarls. (E. II.)
- Sturl.
- Sturlunga Saga. (D. I.)