Meina
Fornnordisk Ordbok - meina
Betydelsen av det fornnordiska ordet "meina"
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- meina
- irreg., pret. meinti, but pres. meina, meinar; part. meint; [a for. word from the Engl. or Germ.; it first occurs about or a little before the time of the Reformation; Germ. meinen; Engl. mean]:—to mean; the passage, Landn. 333, is in the words of Björn á Skarðsá; ek meinti, Bárð. 6 new Ed., is from a paper MS., as are also FaS. i. 499 and iii. 488; the word, however, occurs in the Ósv. S. (a vellum of the 15th century), and is naturalised in mod. usage, Vídal., PasS., n. T. passim.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛘᛁᛁᚾᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Liknande poster:
Förkortningar som används:
- Engl.
- English.
- for.
- foreign.
- Germ.
- German.
- gl.
- glossary.
- irreg.
- irregular.
- l.
- line.
- m.
- masculine.
- mod.
- modern.
- n.
- neuter.
- part.
- participle.
- pres.
- present.
- pret.
- preterite.
- S.
- Saga.
- v.
- vide.
Verk & författare citerade:
- Bárð.
- Bárðar Saga. (D. V.)
- Björn
- Biörn Halldórsson.
- Fas.
- Fornaldar Sögur. (C. II.)
- Landn.
- Landnáma. (D. I.)
- N. T.
- New Testament.
- Ósv.
- Ósvalds Saga. (K. II.)
- Pass.
- Passiu-Sálmar.
- Vídal.
- Vídalíns-Postilla.