Segl

Betydelsen av det fornnordiska ordet "segl"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

Fornnordiskt ord segl kan betyda:segl

segl

n. [A. S. segel; Engl. sail; Germ. segel; Dan. seil]:—a sail, Sj. 135; vinda, draga segl, to hoist sail, Hkv. 1. 29, Ó. H. 136, 137, 170; setja upp segl, FmS. ix. 10; taka til segls, Ó. H. 140; leggja ofan segl, 170; hella (to reef) segl, 182, Nj. 135, FmS. ix. 285, Fb. ii. 583; hleypa segli ór heflum, Ó. H. 182; hleypa ofan segli, id.; hlaða (to furl) seglum, FmS. viii. 135; nú lægir seglin þeirra, Ó. H. 182, passim. The ancients took pride in costly sails woven or embroidered with stripes and figures in various colours (vöndr, segl stafað vendi), stafat segl, FmS. i. 301; segl blá-stafat, x. 345; stöfuð segl með ymsum litum, xi. 437; seglin vóru stöfuð öll með blá ok rauðu ok grænu, Ó. H. 161; segl stafat vendi blám ok rauðum, Eg. 68, Ó. H. 113, 124; var seglit hvítt sem drift ok stafat rauðu ok blá með vendi, 170, Orkn. ch. 116, and passim: such sails were a fit gift to a king, see the narrative in FmS. vi, Har. S. harðr. ch. 100; at menn sendi konungi vingjafir, hauka, hesta, tjöld eðr segl, Ó. H. 126; hence the poets call the sail a ‘tablet’ (skript): poët. a ship is called segl-hundr, -marr, -vigg, sail-hound, sail-steed, Lex. poët.

segl

COMPDS: seglbót, seglbúinn, segllaun, seglrá, seglreiði, segltækr, seglviðr.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛋᛁᚴᛚ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar