Söngla
Fornnordisk Ordbok - söngla
Betydelsen av det fornnordiska ordet "söngla" (eller sǫngla)
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- söngla (sǫngla)
- að, (söngra, Mag. 8), to make a rattling sound, like pebbles; spratt járnit á gólfit svá at sönglaði við hátt, Fms. v. 255; en er hann heyrði at grjótið sönglaði, Grett. 134 A; þá söngraði í lokinu ok síðan spratt upp hurðin, Mag. 8.
Ortografi: Cleasby & Vigfussons bok använde bokstaven ö för att representera den ursprungliga fornnordiska vokalen ǫ. Därför kan söngla vara mer korrekt skrivet som sǫngla.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛋᚢᚾᚴᛚᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Förkortningar som används:
- s. v.
- sub voce.
- v.
- vide.
Verk & författare citerade:
- Fms.
- Fornmanna Sögur. (E. I.)
- Grett.
- Grettis Saga. (D. II.)
- Mag.
- Magus Saga. (G. II.)