Stöng

Betydelsen av det fornnordiska ordet "stöng" (eller stǫng)

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

Fornnordiskt ord stöng kan betyda:stöng

stöng (stǫng)

f., gen. stangar, dat. stöngu, Haustl., but else stöng; plur. stangir and stengr: [A. S. steng; North. E. stang; Germ. stange; Dan. stang, pl. stænger]:—a pole; taka mikla stöng ok binda við hvíta blæju, FmS. ix. 358; berja e-n stöngum, to beat with staves, BlaS. 51, MS. 655 xiii. B. 3: of a standard pole (merkis-stöng), taka merkit af stönginni, Nj. 274: the phrase, ganga undir stöng, to go under a pole, in order to be counted up (see skora), FmS. viii. 320: the phrase, bera fé til stangar, of cattle as booty, to bring to the pole, that it may be counted and valued (cp. Lat. ‘sub hasta’), Barl. 188; allt þat er þeir fengi í herförum þá skyldi til stanga bera, FmS. xi. 76; var féit til stanga borit ok skipti Hákon jarl fénu með sér ok svá vápnum þeirra, 147; með svá miklu kapp, at stóð í stönginni, that the tally was full (?), 424 (probably a metaphor from scoring).

stöng (stǫng)

COMPDS: Stangar-bolli, -foli, a, m. names of ships, BS. stangar-fylja, u, f., -högg, n. a nickname, Þorst. St. 48, 49.

Ortografi: Cleasby & Vigfussons bok använde bokstaven ö för att representera den ursprungliga fornnordiska vokalen ǫ. Därför kan stöng vara mer korrekt skrivet som stǫng.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛋᛏᚢᚾᚴ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar