1 nýtr
adj. fit, usable; nýtr dúkr, Pm. 107; sagði fé til þess nýtt, at …, Ld. 318: able, Str. 68; hefir eigi nýtra dreng fundit, Fms. ii. 23; hinn nýzti maðr, Eg. 141, Ld. 162; enn nýtasti fardrengr, Fms. ii. 23: valid, þá er hvárskis görð nýt, Grág. i. 494; láttú niðr detta, engu er nýtt, ‘tis all good for nothing, Fs. 159: neut. as subst., at öngu nýtu, to no use, H. E. i. 243; þær konur er með nýtu hafa verit, who have been good for something, id.