1 VENDA
d, pret. venduðu, Edda i. 20 (pref.); [Ulf. ga-wandian = στρέφειν; A. S. wentan; Engl. wend; Germ. wenden; Dan. vende]:—to wend, turn, with dat.; vendi Sigurðr aptr herinum, Fms. viii. 152; venda sínum vegi, to wend one’s way, xi. 425; venda til hans allri hollustu, Mar.; venda góðvilja til e-s, Dipl. i. 2; venda ást ok vináttu, Sks. 741: with acc., venda bak móti e-m, Bret. 54; venda sína vináttu til e-s, Fms. ix. 51, v. l.; venda e-t til sín, Sks. 443 B.
2 VENDA
2. to turn, change; Guð vendi því ok sneri til góðs, Stj. 239; um snúa ok venda, N. G. L. i. 349.
3 VENDA
II. absol., venda aptr, to return, Hkr. i. 76; vendu þeir þá norðr aptr, Fms. vii. 301; jarl vendir nú aptr til Sjólanda með þetta fé, xi. 83; vendi hann aptr sömu leið, 359; vildi Agamemnon þá aptr venda með sínu liði til Gríklands, Bret. 84: fóru þaðan um nótt, vendu þá á þat fell er kallat er Vatnsfell, Fms. viii. 36; venda til hefnda við e-n, Ld. 244.
4 VENDA
III. reflex., vendask um, Mar., MS. 671. 22.