Fingr-höggva

Betydelsen av det fornnordiska ordet "fingr-höggva" (eller fingr-hǫggva)

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

fingr-höggva (fingr-hǫggva)

hjó, to hew one’s finger off, Ann. 1342.

Ortografi: Cleasby & Vigfussons bok använde bokstaven ö för att representera den ursprungliga fornnordiska vokalen ǫ. Därför kan fingr-höggva vara mer korrekt skrivet som fingr-hǫggva.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚠᛁᚾᚴᚱ-ᚼᚢᚴᚴᚢᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar