Hljómr

Fornnordisk Ordbok - hljómr

Betydelsen av det fornnordiska ordet "hljómr"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

hljómr
m. [Ulf. hliuma = ἀκοή; cp. A. S. hlymman = sonare; Lat. clāmor], a sound, tune, voice, GS. 2, Hkr. ii. 393; h. engla Guðs, Post. 645. 73; h. ok rödd, Ísl. ii. 170, Rb. 380: chiefly of tunes in music, as in the ditty, Held eg sem helgan dóm | hörpunnar sætan róm | þann til að heyra hljóm | hlypi eg suðr í Róm.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚼᛚᛁᚢᛘᚱ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Förkortningar som används:

A. S.
Anglo-Saxon.
cp.
compare.
f.
feminine.
l.
line.
Lat.
Latin.
m.
masculine.
S.
Saga.
Ulf.
Ulfilas.

Verk & författare citerade:

Gs.
Grótta-söngr. (A. II.)
Hkr.
Heimskringla. (E. I.)
Post.
Postula Sögur. (F. III.)
Rb.
Rímbegla. (H. III.)
Róm.
Rómverja Saga. (E. II.)
➞ Se alla verk som citeras i ordboken

Back