Köngur-váfa
Fornnordisk Ordbok - köngur-váfa
Betydelsen av det fornnordiska ordet "köngur-váfa" (eller kǫngur-váfa)
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- köngur-váfa (kǫngur-váfa)
- u, f., which is the truest and oldest spelling; kongorváfa, Eluc. 23, Barl. 195, v. l.; kavngorváfa and kaungorvofva, Mar. 153; whence köngulváfa, Barl. 195; mod. könguló: [the word is derived from an obsolete köngur (a texture), which has been preserved in the Norse-Finnish kankas, kankuri; perhaps also kögurr (above) is akin, if not the same word; O. H. G. kanker; Norse kaangle]:—a spider, passim.
Ortografi: Cleasby & Vigfussons bok använde bokstaven ö för att representera den ursprungliga fornnordiska vokalen ǫ. Därför kan köngur-váfa vara mer korrekt skrivet som kǫngur-váfa.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚴᚢᚾᚴᚢᚱ-ᚢᛅᚠᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Förkortningar som används:
- f.
- feminine.
- l.
- line.
- m.
- masculine.
- mod.
- modern.
- O. H. G.
- Old High German.
- v.
- vide.
- v. l.
- varia lectio.
Verk & författare citerade:
- Barl.
- Barlaams Saga. (F. III.)
- Eluc.
- Elucidarium. (F. II.)
- Mar.
- Maríu Saga. (F. III.)