Kröm

Betydelsen av det fornnordiska ordet "kröm" (eller krǫm)

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

kröm (krǫm)

f., gen. kramar, [kremja; Ulf. krammiþa = ἰκμάς, Luke viii. 6]:—a pining, wasting sickness; hefir hón haft langan vanmátt, ok var þat kröm mikil, Eg. 565; Þrándr hafði augnaverk mikinn ok þó aðrar kramar miklar, Fær. 213; líða svá margir dagar at herrans sjúkdómr snýsk í kröm, Bs. ii. 227; með leiðri kröm, Od. xi. 200 (τηκεδόνι στυγερη); kuldi ok krön, kröm og vesöld.

Ortografi: Cleasby & Vigfussons bok använde bokstaven ö för att representera den ursprungliga fornnordiska vokalen ǫ. Därför kan kröm vara mer korrekt skrivet som krǫm.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚴᚱᚢᛘ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar