Mjöt
Fornnordisk Ordbok - mjöt
Betydelsen av det fornnordiska ordet "mjöt" (eller mjǫt)
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- mjöt (mjǫt)
- f. [Ulf. mitaþs = μέτρον; O. H. G. mez; Germ. masz]:—a measure; kann ek mála mjöt, I know the measure of words, how to make a speech, Höfuðl. 20: þess kann maðr mjöt, a man knows the measure of that, Bugge’s Hm. 60 (see foot-note as to the reading in Cod. Reg.); mjötuðr, from Vsp. the preceding poem, seems to have been in the transcriber’s mind, and so he first wrote mjotvþc and then dotted the v, denoting that the last three letters were to be struck out. A fem. mjotuð would, it is true, agree with the Goth. mitaþs, but it does not suit the rhythm, in which a monosyllable is required.
Ortografi: Cleasby & Vigfussons bok använde bokstaven ö för att representera den ursprungliga fornnordiska vokalen ǫ. Därför kan mjöt vara mer korrekt skrivet som mjǫt.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛘᛁᚢᛏ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Förkortningar som används:
- Cod.
- Codex.
- f.
- feminine.
- fem.
- feminine.
- Germ.
- German.
- Goth.
- Gothic.
- l.
- line.
- m.
- masculine.
- O. H. G.
- Old High German.
- Ulf.
- Ulfilas.
Verk & författare citerade:
- Hm.
- Hává-mál. (A. I.)
- Höfuðl.
- Höfuðlausn. (A. III.)
- Vsp.
- Völuspá. (A. I.)