Svárr
Fornnordisk Ordbok - svárr
Betydelsen av det fornnordiska ordet "svárr"
Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:
- svárr
- adj. [Ulf. swêrs = ἔντιμος; A. S. swær; Scot. sweir (= heavy); Germ. schwer]:—heavy, grave; sváran súsbreka, Skm. 29; síns ins svára sefa, for her strong affection, Hm. 106; svárra sára, Gh. 11; svárt ok dátt, Skv. 3. 26; at svárra fari (compar.), Kormak: sváran, as adv. sorely, sló sváran sínar hendr (thus to be emended, svárar Cod.), she wrung her hands so sore, Skv. 3. 25, 29. The word is poët. and obsolete, and not used in prose, either ancient or modern; the mod. Dan. swær is borrowed from the Germ.
Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛋᚢᛅᚱᚱ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar
Förkortningar som används:
- adj.
- adjective.
- adv.
- adverb.
- A. S.
- Anglo-Saxon.
- Cod.
- Codex.
- compar.
- comparative.
- Dan.
- Danish.
- f.
- feminine.
- Germ.
- German.
- m.
- masculine.
- mod.
- modern.
- n.
- neuter.
- poët.
- poetically.
- S.
- Saga.
- Scot.
- Scottish.
- Ulf.
- Ulfilas.
- v.
- vide.
Verk & författare citerade:
- Gh.
- Guðrúnar-hefna. (A. II.)
- Hm.
- Hává-mál. (A. I.)
- Skm.
- Skírnis-mál. (A. I.)
- Skv.
- Sigurðar-kviða. (A. II.)