Töf

Betydelsen av det fornnordiska ordet "töf" (eller tǫf)

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

töf (tǫf)

f., gen. tafar, [tefja], a delay, hindrance; mikil töf; vera e-m til tafar, to be a hindrance to one. tafar-laust, n. adj. without delay.

Ortografi: Cleasby & Vigfussons bok använde bokstaven ö för att representera den ursprungliga fornnordiska vokalen ǫ. Därför kan töf vara mer korrekt skrivet som tǫf.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛏᚢᚠ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar