1 pyttr
m., pl. pyttar, Fs. 157, but mod. pyttir; [Engl. pit; mid. H. G. pute; Lat. puteus]:—a ‘pit,’ pool, cesspool; í Helvítis pytt, Mar.; p. djúpr ok víðr. Bs. i. 452; í einn fúlan pytt, Fas. iii. 295; í enn saurgasta pytt, Karl. 320: saur-p., Ísl. ii. 367; flæðar-p., Fs. 158; hann hrapar í pyttinn, id.; djúpasta pytts, Stj.: a pit without water, Stj. 194.