Löngum-orðinn

Betydelsen av det fornnordiska ordet "löngum-orðinn" (eller lǫngum-orðinn)

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

löngum-orðinn (lǫngum-orðinn)

long-talker, long-winded talker, used as a vocative, in king Harald’s parting words to the poet Arnór—kom sja til nakkvars, löngumorðinn, he came for something, that long-talker! Mork. 32; in Fms. vii. 198 the passage is corrupted into kom svá næst til Noregs, by the transcriber who did not understand the king’s banter.

Ortografi: Cleasby & Vigfussons bok använde bokstaven ö för att representera den ursprungliga fornnordiska vokalen ǫ. Därför kan löngum-orðinn vara mer korrekt skrivet som lǫngum-orðinn.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᛚᚢᚾᚴᚢᛘ-ᚢᚱᚦᛁᚾᚾ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar