Þvinga

Fornnordisk Ordbok - þvinga

Betydelsen av det fornnordiska ordet "þvinga"

Enligt Cleasby & Vigfussons fornnordisk-engelska ordbok:

Fornnordiskt ord þvinga kan betyda:þvinga

þvinga
að, [O. H. G. dwingan; mid.H. G. twinge; Germ. zwingen; Dan. tvinge; þvinga and þungr (q. v.) are, we believe, kindred words]:—to weigh down, oppress; þvingar móðrinn harði, a grief weighs me down, Skáld H. 7. 9; mig hefir þvingað manna lát, 5. 14; sárliga þvinguð, Mirm. (Ed.) 210.
þvinga
II. reflex., en vér þvingumz á sex dögum ok þrjátigi, Stj. 148; þenna mann þvingaðan mörgum hugrenningum, burdened with many concerns, Th. 2; móðurinnar kvið, svá sem hann er þvingaðr (loaded) ok fullr af burðinum, Stj. 80. This word is rare in old writers, but freq. in mod. usage since the Reformation. The metaph. sense, to compel, has been introduced through the Germ. word.

Möjlig runinskrift i yngre futhark:ᚦᚢᛁᚾᚴᛅ
Yngre futhark-runor användes från 800- till 1200-talet i Skandinavien och deras utländska bosättningar

Förkortningar som används:

Dan.
Danish.
Germ.
German.
id.
idem, referring to the passage quoted or to the translation
m.
masculine.
n.
neuter.
O. H. G.
Old High German.
q. v.
quod vide.
v.
vide.
freq.
frequent, frequently.
metaph.
metaphorical, metaphorically.
mod.
modern.
reflex.
retlexive.

Verk & författare citerade:

Mirm.
Mirmants Saga. (G. II.)
Skáld H.
Skáld Helga-rímur. (A. III.)
Stj.
Stjórn. (F. I.)
Th.
Theophilus. (F. III.)
➞ Se alla verk som citeras i ordboken

Back