定义
定义
1 sannan
or sönnun, f. a proof, argument, Edda 127, MS. 655 ix. B. 2; til sönnunar síns máls, Fas. ii. 533, freq. in mod. usage: an assertion, confirmation, Stj. 3.
2 sannan
COMPDS: sönnunar-dæmi, -mark, n. evidence, Greg. 73, Stj. 203. sönnunar-maðr, m. = sannaðarmaðr, Grág. ii. 409, Nj. 241; hafa sönnunarmann sögu sinnar, Rd. 238. sannanar-orð, adj. an epithet, Edda (Ht.) 122. sönnunar-vitni, n. = sannaðarvitni, Eg. 344, v. l.
符文铭文
符文铭文
sannan
上面的符文文本表示古诺尔斯语词汇"sannan",如维京时代(约800-1100年)的符文铭文中可能出现的那样。