Trúa

Gammelnorsk ordbokoppføring

Trúa

Gammelnorsk ordbokoppføring

Definisjoner

1 trúa

f., gen., dat., and acc. trú, like frú (q. v.), but without plur.; this is the old form, whence comes the contr. nom. trú, and later even a gen. trúar, which is prevalent in mod. usage; the gen. trúar occurs in vellums, Barl. 151. l. 16, Fs. 103 (from the Arna-Magn. No. 132), and Skálda (in a verse); so also passim in Post. S. Edit. C.R.Unger, 1872; the old bissyll. form still occurs in the Icel. N. T., ó þú kona, mikil er þín trúa, Matt. xv. 28: [Dan. troe; A. S. treowe]:—trust, belief; segja upp á trú sína, Fms. xi. 285; þeir sögðusk vildu tala við hann með trú, 400; rjúfa trú sína, 356; ok gáfu þar til trú sína, Fas. ii. 540; svá sem trúa þeirra öðlask, Blas. 50: as an oath, þat veit trúa mín, upon my word! by my troth! Edda 25, Bær. 2; þat er mín trúa, at …, Edda 5; svá njóta ek trú minnar, by my troth! i. 130.

2 trúa

II. faith, belief, in a theological sense; Helgi var blandinn mjök í trú, þann trúði á Krist, en hét á Þór til sjófara ok harðræða, Landn. 206; taka við trú, to receive the Christian faith, Nj. 158, 162; at trúa þessi skuli við gangask, id.; ung er nú trúan, Valla L. 209, Lil. 34; at sú var sönn trúa, Fms. i. 231; þat er heiðinna manna trúa, at …, Bret. 56; trú várrar, Greg. 14; sinnar trú, Pd. 8; þinnar trú, Blas.; snúask til trú, Blanda; réttrar trú, id., Lex. Poët.; til styrkðar trúar (gen.) várrar, Greg. 14; þat hafði hann helzt til trúar, at …, Fs. 103; ung at aldri fegri at trú, svá var trúa hennar mikil, at …, Bs. i. 204; ó-trú, unbelief; van-trú (as also Fb. i. 312, l. c.)

3 trúa

B. COMPDS: trúboð, trúbót, trúarbót, trúbrögð, trúfylgja, trúhald, trúarjátning, trúarníðingr, trúskjöldr, trúverk, trúarvilla.

Runeskrift

ᛏᚱᚢᛅ

Mulig runeskrift i yngre futhark

Brukte forkortelser

Vanlige forkortelser

A. D.
Anno Domini.
A. S.
Anglo-Saxon.
acc.
accusative.
adv
adverb.
adv.
adverb.
ch
chapter.
contr.
contracted.
Dan
Danish.
Dan.
Danish.
dat.
dative.
Engl
English.
Engl.
English.
f.
feminine.
freq
frequent, frequently.
freq.
frequent, frequently.
gen.
genitive.
Germ
German.
Germ.
German.
gl
glossary.
gl.
glossary.
i. e.
id est.
Icel
Iceland, Icelander, Icelanders, Icelandic.
Icel.
Iceland, Icelander, Icelanders, Icelandic.
id
idem, referring to the passage quoted or to the translation
id.
idem, referring to the passage quoted or to the translation
imperat.
imperative.
l.
Linnæus.
l. c.
loco citato.
m.
masculine.
mod
modern.
mod.
modern.
n.
neuter.
nom.
nominative.
part
participle.
part.
participle.
plur.
plural.
pret.
preterite.
q. v.
quod vide.
R.
Rimur.
S.
South, Southern.
subj.
subjunctive.
Swed
Swedish.
Swed.
Swedish.
theol
theology, theological.
Ulf.
Ulfilas.
v.
vide, verb.
vellum
vellum.

Verker & Forfattere

Am.
Auðunnar-máldagi. (J. I.)
Arna-Magn.
Arna-Magnacanus.
Barl.
Barlaams Saga. (F. III.)
Bb.
Búnaðar-bálkr.
Blas.
Blasius Saga. (F. III.)
Bret.
Breta Sögur. (G. I.)
Bs.
Biskupa Sögur. (D. III.)
Bær.
Bærings Saga. (G. II.)
Edda
Edda. (C. I.)
Eg.
Egils Saga. (D. II.)
Fas.
Fornaldar Sögur. (C. II.)
Fb.
Flateyjar-bók (E. I.)
Fms.
Fornmanna Sögur. (E. I.)
Fs.
Forn-sögur. (D. II.)
Glúm.
Víga-Glúms Saga. (D. II.)
Greg.
Gregory. (F. II.)
Hdl.
Hyndlu-ljóð. (A. II.)
Hm.
Hává-mál. (A. I.)
Hom.
Homiliu-bók. (F. II.)
Hým.
Hýmis-kviða. (A. I.)
Landn.
Landnáma. (D. I.)
Lex. Poët.
Lexicon Poëticum by Sveinbjörn Egilsson, 1860.
Lil.
Lilja. (A. III.)
Magn.
Magnús Saga jarls. (E. II.)
N. T.
New Testament.
Nj.
Njála. (D. II.)
Pd.
Placidus-drápa. (A. III.)
Post.
Postula Sögur. (F. III.)
Sdm.
Sigrdrífu-mál. (A. II.)
Skálda
Skálda. (H. I.)
Sks.
Konungs Skugg-sjá. (H. II.)
Sól.
Sólarljóð. (A. III.)
Str.
Strengleikar. (G. II.)
Valla L.
Valla Ljóts Saga. (D. II.)

Om

Gammelnorsk Ordbok-prosjektet har som mål å tilby en omfattende og søkbar ordbok basert på det legendariske verket til Cleasby-Vigfusson.

Inkluderer forkortelser, verker og forfattere, og autentiske runeinnskrifter.

Støtte

Hurtiglenker

Opphavsrett © 2025 Gammelnorsk Ordbok
"Fornjóts synir eru á landi komnir"