Definitioner
Definitioner
1 erfa
ð, with acc. to honour with a funeral feast, cp. the Irish phrase to ‘wake’ him, Eg. 606; síðan lét Egill e. sonu sína eptir fornri síðvenju, 644, Fms. i. 161, xi. 67. 2. to inherit, N. T. and mod. writers.
2 erfa
β. metaph. in the phrase, e. e-t við e-n, to bear long malice, to grumble.
Runskrift
Runskrift
erfa
Runtexten ovan representerar det fornnordiska ordet "erfa" som det kan visas i runinskrifter från vikingatiden (ca. 800-1100 e.Kr.).