1 KOL
n. pl. [A. S. côl; Engl. coal; O. H. G. and Germ. kohlen; Dan. kul]:—coals, charcoal; kurla, kvista, svíða kol, brenna kol, Grág. i. 200, ii. 295, Nj. 57, Ölk. 34; göra kol, Grág. ii. 297; leiri ok kolum, Fms. ii. 59; elda viði ok hafa til kola, Grág. ii. 211; brenna at köldum kolum (see kaldr), Fms. iii. 92, passim; kalda-kol (see kaldr), cold ashes.
2 KOL
II. metaph., in compds, kol-svartr, kol-dimmr, coal-black; in pr. names (of dark skin, hair, beard), of men, Kolr, Kol-beinn, Kol-grímr, Kol-björn, Kol-finnr, Kol-skeggr; of women, Kol-finna, Kol-brún (q. v.), Kol-gríma, Landn.
3 KOL
COMPDS: kolagröf, kolakarl, kolameiss.