1 samna
að, also spelt safna, and so in mod. usage, [saman; cp. Germ. sammeln], to gather, collect, with dat., and so in mod. usage; samna Niflungum, Akv. 17; s. liði, Eg. 9; s. herliði, 10; s. her, Fms. i. 12; s. geldfé, Eg. 740, 741; þeir söfnuðu at sér mönnum, Nj. 23; var víðar safnat, Eg. 32: metaph., samna skrökvi, to put together slander, Lex. Poët.: with acc., samna mikinn her, Fms. x. 337; s. saman mikit fólk, 289; s. lið nakkvat, xi. 27; hann samnar þat ok saman dregr, Stj. 99; saman samnandi týndar þjóðir, 402.
2 samna
II. reflex. to gather together; þeir samnaðusk saman, Fms. i. 136; söfnuðusk þeir saman, Eg. 59; honum samnask útöluligr herr, Al. 17; þá er Páli þótti safnask (increase) fjárhlutr sá, Bs. i. 135.