1 minnka
proncd. mínka, að, [minni, minnr], to lessen, diminish, 732. 1, Skálda 167, Rb. 334; m. sik, virðing sína, to lower oneself, Nj. 222, Sd. 154.
                        2 minnka
2. impers. to abate, decrease; veðrit (acc.) minnkar, Eg. 99; skóginn minnkar, Str. 4; ísa minnkar, Fms. ix. 350.
                        3 minnka
II. reflex. to grow less, decrease; hiti minnkask, 732. 1, Barl. 70, 180, Rb. 474, Stj. 59: to be lowered, disgraced, ef Sturla er at nokkru minnkaðr, Sturl. i. 104; minnkask ekki, Hrafn. 16; minnkaðisk vár sæmd í því, Fms. x. 7.